♥

idag är det 16 grader på vår framsida. och det är inte ens speciellt soligt.
jag ska duscha nu och sen gå ut och gå med min ipod. och kanske hunden.

och förresten, jennifer, jag hittade min värdfamilj på aupair-world.net
MEN. om du vill åka till usa måste du åka via en förmedling för att få VISA och sånt.
då finns det ju lite olika, som dock inte jag har någon erfarenhet av.
resten av världen finns på länken jag nyss skrev :) good luck!

(det jag skriver nu, kan självklart inte tala för andra au-pairers upplevelser, men detta är min syn.)

när du åker iväg som au-pair, lämnar du all trygghet hemma i sverige, dina vänner, din familj,
för att sätta dig helt ensam på ett flyg till ett (oftast) främmande land.
i mitt fall ett land vars språk jag i princip aldrig ens hört i hela mitt liv. tyskland. noterbart är att jag läste franska på högstadiet. som tur var så var min värdfamilj halvamerikansk och barnen pratade/förstod engelska.

eftersom mina värdbarn var 3 pojkar i åldrarna 0-3 år, jobbade jag på dagarna och var ledig kvällar.
om du har äldre barn har du oftast ledigt under dagarna då de går i skola, och jobbar eftermiddag.

mitt jobb var att ta hand om 1,5 åringen (och rätt ofta bebisen) under dagarna, ta dem till parken, lekplatser, lära 1,5 åringen saker, mata bebisen, byta blöjor, klä på dem osv.
3-åringen gick i skola mellan 8-12 varje dag så honom hade jag bara hand om på eftermiddagen
då jag tog de två äldsta till parken, floden eller på promenad så dem fick springa av sig och leka.

ibland är det verkligen både fysiskt och psykiskt jobbigt, speciellt i början innan man är van,
om man t.e.x säger emot dem, kan man få höra att "i hate you" och "go home". min 3-åring brukade skrika på mig på tyska och låtsas inte förstå mig när jag pratade engelska med honom när han var arg.

en annan sak som är galet påfrestande ibland, är att man bor på jobbet.
har man haft en dålig dag, kan man inte gå hem och  ta igen sig och börja om igen imorgon.
på din lediga tid kan du höra barnen genom väggen, du känner hela tiden ansvaret att du måste hjälpa till även om du är ledig. jag jobbade rätt ofta 12 timmar per dag, och kunde endå inte slappna av då jag var ledig om jag hörde att det var stökigt på övervåningen.

MEN: till frågan. ja, jag skulle absolut rekommendera andra att åka som au-pair.
hur arg och trött man kan vara i slutet av dagen, är det värt det. man får så jävla mycket tillbaka från barn.

"Dymmelonsdagen, onsdagen före påsk, då påskfriden inleddes. Namnet kommer av att metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag ersattes av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande.

Traditionen med dämpad musik under stilla veckan har levt vidare in i moderna tider. I kyrkor är musiken vanligvis dämpad (piano-mezzo-piano som riktlinje) under påsken. I USA har den kristna rockscenen tagit till sig traditionen genom att öva, eller upppträda, med dämpade instrument eller instrument från Rock Band, Guitar Hero m fl, under påskveckan som ett tecken på respekt för Kristi lidande. Det är även vanligt att musiken sänks en halvton och framförs disharmoniskt av samma skäl."



jag sitter 4 rum bort från min lillebrors rum. jag hör inte tvn. tvn är i samma rum som mig.
basen i hans musik låter som världskrig lite (eller så som det låter i skräckfilmer & världarnas krig)
 alla väggar liksom silar bort musiken dessutom, så det är bara basen man hör.

det är nog min mest nordliga referens,
jag vet ingen stad som ligger norrare ut, så den används flitigt. 
 


jag bor förresten vid sjö nummer två uppifrån, i mitten av sverige.
(kändes viktigt att ingen tror att jag bor i pajala. sån är jag.)

jag har kommit på en sak. varför min blogg är så värdelös. svaret är:
 *bambarambam* eftersom jag skriver exakt som jag pratar.

lite norrländskt kanske, lite ogenomtänkt och lite rörigt.
sen parenteserna utöver det. allt jag tänker i bakgrunden liksom.
usch, jag överanvänder nog de flesta tecknen som finns tbh. faktiskt. tråkigt nog.
jag kan inte minnas något år då svenskaläraren inte klagat på mina komman till exempel.
på rätt ställen förvisso, men liiiiite många möjligen. "och använd helst inte parenteser i en dikt"

pratar jag förresten norrländska? hm.

(HUR FÅR JAG FÖRRESTEN TILLBAKA MIN PROFILBILD?)

tror inte jag berättade att jag var nära döden för några dagar sen. verkligen.
jag stod och väntade på bussen i min ensamhet. en pappa med en barnvagn stod lite längre bort.
det blåste lite, som det alltid gör i östersund.

helt plötsligt kommer 3 (tre!!!) rådjur flanerandes på andra sidan gatan.
(vänta, måste tänka ut hur jag ska förklara detta utan att skåningar, gisela ta åt dig, ska tro att jag bor i pajala)
nä jag vet inte hur jag ska lyckas, så ni är välkomna med norrlännings-skämt i kommentarsfältet.

jag trodde hur som helst verkligen att jag skulle dö. där och då.
drog iväg ett sms till maria så hon visste varför jag inte kom, ifall jag inte kom fram, utan dog där.
fick svar efter typ 1 minut, svaret var kanske inte helt förstående för min dödsångest men löd:

"angelica jordahl fick, 19 år gammal, skylten nerplockad av rådjur på frösön. det är en tragisk dag för oss alla."

hey alla, ska vi ta en omröstning?

alla som tycker att svegska (dialekten i den lilla byn sveg i härjedalen) är ens i närheten
av att kunna kallas rikssvenska kommenterar ett JA. alla andra skriver NEJ.
eller bara skrattar lite i kommentarsfältet.

(ska sägas att de använder ord som:)
svegska - svenska

gatt - måste
itt - inte

plus att de uttalar å ä och ö rätt.. märkligt. men söta ärom.
once again. rösta.

puss påräj svegarN, you know you love me.