♥

handla mat, check.
städa upp i huset, check.
äta lunch, check.
tvätta plastmattan i barnparken, check.
plocka ur diskmaskinen, check.

det jobbar några portugiser vid min busshållplats. alltså, dem är vägarbetare/all-görare/gud-vet-vad och just nu målar dem tunneln under vägen till min busshållplats.
jag måste ju gå förbi dem varje dag, det är ju fysikens lagar. jag kan inte ta mig dit på annat sätt.
varje dag går jag där, och varje dag utspelar sig ungefär samma scenario (olika portugiser):

jag går ner två steg för trappen, möter den första portugisen.
portugis 1: - moien! ("hej" på lux-ish. fett smajl)
jag: - "moien!" (fett smajl tillbaka av artighet)
portugis 1: - "wo gehst du dann, arbeit?" (ingen aning om stavningen, men det han säger är iaf, "var ska du? jobbet?")
jag: - "yes, i'm going to work, but i don't speak luxembourgish.. "
portugis 1 till portugis 2: "hon pratar inte luxemburgiska.." (fast på luxemburgiska)
portugis 2: "aaahh.."
portugis 1: "french?"
jag: "no, sorry..." (har gått förbi dem redan)
portugis 2: "portuguese?!?"
jag: "no.. sorry. english and swedish" (smajl, fortsätter gå till bussen)
portugis 1 & 2 i kör: "SWEDISH?" (största smajlen i världen, lyckliga från själen. jag är typ 10 meter ifrån dem nu) "au revoir, madame!"
jag: "oui, au revoir!"

jag älskar att vara svensk i detta land.
och nu ska jag städa undan det sista och göra mig ordning att hämta barnen.

hittade en film från hockeyskolan 04 eller 05. fyfan vilken adrenalinkick jag får av att titta på den.